|
Anette: Publicerat den Monday, April 02, 2012 1:22 PM
Vi tillmäter oss själva alltför stor
betydelse. Det vi gör,
det vi presterar,
vår karriär.
Vi tycker det borde imponera på andra. De borde vara hänförda av beundran
inför vad vi åstadkommer.
Så är inte fallet. Vem bryr sig? Vi står där snopna och misslynta.
Ingen tog oss på allvar. Ingen förstod hur viktigt jobb vi
gjort vilken ansträngning, mod, förmåga och
uthållighet som krävdes av oss.
Vi tillmäter oss själva allt för
liten betydelse. Vi förstår inte hur stora vi är. Vilket skapelsens underverk vi är.
Vi är allt för upptagna med att
bevisa,
åt oss själva och andra, att det visst har betydelse att vi
finns. |
|
|
Publicerat den Monday, March 19, 2012 2:32 PM
Häromdagen var jag på en barnkonsert. I ett nummer sprang och skuttade barnen runt i rummet, bland publiken. Jag tänkte för mig själv, undras vid vilken ålder man slutar skutta och springa runt. Skulle vuxna på uppmaning ha sprungit och skuttat runt i rummet? Barnen hoppade, skuttade och skrattade. De hade jätteroligt. Ligger det någon slags automatik i att när man blir vuxen tycker man inte att sådant är roligt längre? Mångra vuxna skulle troligen tycka att det vore fruktansvärt att skutta runt i rummet inför och bland publik. Vad är det som händer mellan att barnen yr runt och nästan kiknar av skratt och att ett dylikt tilltag uppfattas som värsta förnedringen och skammen?
Är det så att man som vuxen måste vara ordnad, samlad och tillrättalagd? Är det så att i vuxenlivet finns föga utrymme för spontanitet, glädjeutbrott och livsbejakande handlingar? Är vi så nedtyngda av livets allvar, ansvar och förpliktelser att vi inte ens för bråkdelen av en sekund vågar trotsa tyngdlagen och ta det där lilla skuttet? Jag tänker att det är en glädje i att använda sin kropp på många olika vis. Skratt bor i vår kropp. Om vår kropp hela tiden måste vara styv, stel och tillrättalagd, ja då fastnar skrattet inne i kroppen. Om vi däremot tillåter oss att "skämma ut oss" och ta det där skuttet, göra den där fysiska rörelsen även fast vi inte kan, ja då frigörs skrattet från sina bindningar.
Hur kommer det sig att vuxna inte åker pulka? Blir man som vuxen immun mot fartens tjusning? Hur kommer det sig att vuxna inte springer nakna i regnet? Hur kommer det sig att vuxna i allmänhet inte gör snöänglar eller har snöbollskrig? Någon kanske säger "jag har inte lust". Var någonstans försvann lusten? Var försvann glädjen i att använda sin kropp på varierande och oväntade sätt? När försvann lusten att känna naturens krafter med hela sin kropp. När försvann lusten att ligga i en snödriva och se upp på stjärnhimlen och fundera över hur stort universum är?
Om man som vuxen gör dylika saker, dansar skamlöst, sjunger högt och falskt, är det ofta ett resultat av diverse nervavtrubbande drycker och annat innanför västen. Varför tillåter vi oss inte att göra de här sakerna när vi är vid våra sinnens fulla bruk? Det borde ju räcka med att livet som pulserar inom oss måste få komma till uttryck för att vi ska skutta, sjunga högt, dansa skamlöst, även när vi är vuxna. Jag förbehåller mig härmed rätten att fira livet inom mig med att sjunga högt, dansa skamlöst och skutta runt när jag har lust. |
|
|
Anette: Publicerat den Wednesday, January 18, 2012 12:08 PM
Vad avses med "vända andra kinden till"? Är det verkligen att bokstavligen vända andra kinden till så att förövaren får slå även där? Är det att svälja kränkande och sårande ord? Är det att tillåta någon annan att behandla en illa utan att man säger ifrån?
Genom att tillåta någon annan att behandla en illa gör man dem en stor björntjänst. Vi kan säkert alla återkalla ett ögonblick när vi gjort någon illa. Känns det bra? Nej. Vi kan säkert också alla återkalla ett ögonblick när vi gjort något verkligt gott för någon. Det är något av den mest underbara känsla som finns.
Att såra någon annan med ord går mycket lätt. Vi har alla gjort det. Vi har också alla någon gång blivit sårade av någon när och kär. Kanske har vi, om det hänt upprepade gånger, tänkt nu struntar jag i dig. Vi har kanske levt i åratal och aldrig någonsin sagt till personen hur sårade vi har blivit. Plötsligt en dag har den stumma bägaren runnit över. Vi stryker personen från våra liv.
Att vända andra kinden till betyder INTE att vi ska tolerera orättvisor och dåligt beteende. Tvärtom är det vår skyldighet gentemot oss själva och våra medmänniskor att SÄTTA STOPP för ett destruktivt beteende. Att vända andra kinden till tror jag betyder att man ska sätta stopp i ett tidigt skede för ett destruktivt beteende UTAN att avfärda MÄNNISKAN.
|
|
|
Anette: Publicerat den Friday, November 04, 2011 2:06 PM
Jag har inte tid att meditera. Nehej men du har tid att vara stressad
och upp i varv?
Jag har inte tid att gå på den där
kursen. Nehej men du har tid att tycka att
livet är tråkigt?
Jag har inte tid att skaffa hund nu
just. Nehej men du har tid att låta ett
gyllene tillfälle gå dig förbi?
Jag har inte tid att göra något för
mig själv. Nehej men du har tid att bli utmattad
och uttömd på energi?
Jag har inte tid att förverkliga mina
drömmar. Nehej men du har tid att vänta och
låta livet passera utan att dina drömmar kanske någonsin förverkligas?
Tid är inte något man
har. Tid är något man tar sig. |
|
|
Anette: Publicerat den Friday, September 30, 2011 12:46 PM
Jag råkade igår av en slump få reda på att Världstacksamhetsdagen World Gratitude Day firades den 21.9. Den dagen hade gått mig helt förbi när det begav sig så jag bestämde mig för att ha en egen tacksamhetsdag när jag reflekterar över vad jag är tacksam för.
Jag känner tacksamhet när...
... jag ser på vad jag har och tänker att det är mer, och långt bättre, än vad jag någonsin skulle ha täckts begära eller ens trott att det skulle vara möjligt att få.
... jag ser på mig själv, efter att i många år ha granskat mig med kritiska ögon, och tänker -Jag är precis som jag vill vara, jag lever precis det liv jag vill leva. Och det finns ändå utrymme för vidare utveckling vilket gör att livet är så spännande och intressant.
... jag bor på den plats i världen där jag allra helst vill bo och leva.
... jag har saker jag strävar efter, och det är ingen katastrof fast jag inte uppnår mina strävanden.
... jag sjunger Roy Orbinsons "Anything you want, you got it" för mig själv och upptäcker att jag istället sjunger "Anything you got, you want it".
|
|
|
Anette: Publicerat den Tuesday, May 24, 2011 11:27 AM
ATT VARA NORMAL ELLER KONSTIG
Dagens elementhus byggs enligt
standardiserade mått och lösningar. Varje köksskåpslucka är
maskinproducerad enligt den rådande normen och uppfyller alla krav
på standardmått och storlek. Allt i huset är anpassat till
standardmåtten och normen. Och allt går enligt minsta motståndets
lag, massproducerat, normiserat och anpassat för produktion och
billig ekonomi (någon annans).
Hur är det med oss människor? Är vi
lika normiserade, normaliserade och anpassade till standardmått som
husen som byggs åt oss och som vi bor i? Är vi alla
maskinproducerade för att passa in i den lilla fyrkantiga boxen för
vad som är norm, standard och normalt?
Så klart inte. Och ändå är det där
de flesta av oss finner oss själva. I en liten fyrkantig box där
någon annan bestämt vad som är normalt och standard. Vi är
(miss)anpassade till vår lilla box som vi kallar livet. Samtidigt
undrar vi varför livet är så grått och trist. Vi känner oss
kanske små och obetydliga, eller trängda, instängda i själva
livet. Vi frågar oss; är det här allt?
Många kanske inte ens vet om att de
lever sitt liv i en liten trång box. De är alltför upptagna med
att döma och fördöma andra som inte uppfyller normen, standarden
och det som anses vara normalt. Etiketten ”Konstig” sätts
hastigt på någon som tar sina kliv utanför boxen.
Ordet ”Konstig”
är ju egentligen en härledning från ordet ”KONST”.
Konstig måste då vara adjektivet till konst. Alltså betyder
konstig samma som konstverk. Och det är det vi alla är, KONSTVERK,
som kommer till vår sanna rätt först när vi vågar leva våra liv
utanför boxen av norm och standard. Först då är vi vårt sanna,
unika uttryck för livet, det
konstverk vi föddes att vara.
LIVE AND LET LIVE Skriv ditt inlägg här. |
|
