ATT VARA NORMAL ELLER KONSTIG Dagens elementhus byggs enligt
standardiserade mått och lösningar. Varje köksskåpslucka är
maskinproducerad enligt den rådande normen och uppfyller alla krav
på standardmått och storlek. Allt i huset är anpassat till
standardmåtten och normen. Och allt går enligt minsta motståndets
lag, massproducerat, normiserat och anpassat för produktion och
billig ekonomi (någon annans). Hur är det med oss människor? Är vi
lika normiserade, normaliserade och anpassade till standardmått som
husen som byggs åt oss och som vi bor i? Är vi alla
maskinproducerade för att passa in i den lilla fyrkantiga boxen för
vad som är norm, standard och normalt?
Så klart inte. Och ändå är det där
de flesta av oss finner oss själva. I en liten fyrkantig box där
någon annan bestämt vad som är normalt och standard. Vi är
(miss)anpassade till vår lilla box som vi kallar livet. Samtidigt
undrar vi varför livet är så grått och trist. Vi känner oss
kanske små och obetydliga, eller trängda, instängda i själva
livet. Vi frågar oss; är det här allt? Många kanske inte ens vet om att de
lever sitt liv i en liten trång box. De är alltför upptagna med
att döma och fördöma andra som inte uppfyller normen, standarden
och det som anses vara normalt. Etiketten ”Konstig” sätts
hastigt på någon som tar sina kliv utanför boxen.
Ordet ”Konstig”
är ju egentligen en härledning från ordet ”KONST”.
Konstig måste då vara adjektivet till konst. Alltså betyder
konstig samma som konstverk. Och det är det vi alla är, KONSTVERK,
som kommer till vår sanna rätt först när vi vågar leva våra liv
utanför boxen av norm och standard. Först då är vi vårt sanna,
unika uttryck för livet, det
konstverk vi föddes att vara. LIVE AND LET LIVE Skriv ditt inlägg här. |
 |
|||||||
 
|
|
 |
|||||
    |
|||||||
